Onsdagsbloggande

Onsdag kväll, och näst sista observationsveckan på Radiumhemmet. Observationer, möten, funderingar och reflektion kring vad vi är med om flyter på som tidigare – omvälvande och stundtals gripande. I morgon kommer vi följa med jouren på kvälls/nattpass. Vi skulle vilja få en större förståelse för patienternas tankar och väg genom vården, och hoppas få vara med på Lungcancerdagen nästa tisdag som patientföreningen Stödet anordnar.

Angående spelkvällen som team Sjukgymnastik skrev om i sitt senaste inlägg – i sann demokratisk och fredsbevarande anda så valde vi att mixa teamen, det gick väldigt bra för alla lagen, två kom på delad första plats. Undrar vad vår psykolog Oscar från härliga Psykologifabriken har för kommentar till det på morgondagens teamutvecklingsträff? Är vi fast i gemytfasen?

Ingen ro och ingen vila

Söndag kväll på knivsöder, halva Team Sjukgymnastik sitter tillsammans och filar på behov, analyserar observationer och funderar över framtida fokus och anti-fokus. Så mycket att göra så lite tid.

I morgon är det dags för en väldigt viktig dag under den här tiden. Det är nämligen dags för första spelkvällen. Bataljen kommer att stå i Lilla Alby, strax väster om Sundbybergs centrum. Knivar har vässats i det dunkla inför detta möte mellan de två giganterna, Team Onkologi och Team Sjukgymnastik.

Det har spekulerats i huruvida det lätt ålderstigna Team Sjukgymnastik skall kunna dra nytta av sin erfarenhet för att hämta hem vinsten. Kanske är de för långsamma när de möter de kvicka hipstrarna i Team Onkologi, det ryktas om att hela laget har odlat slutspelsskägg inför spelkvällen.

Alea iacta est, må det bästa laget vinna.

Observanta observerare mitt i observationerna

Observationer, överallt observationer, från väntrummet, vilket inte är anpassat för rullstolsbundna, till bassängen där anställda saknar bra förvaring. Två till synes triviala observationer vilka har enkla lösningar men som ändå skulle förenkla för såväl patienter som anställda.

I tisdags träffade vi sjukhusdirektören Birgir Jakobsson. Under mötet pratade han om framtiden och om sjukhusets verksamhetsplan. I den står det att läsa att sjukhusets vision är “Patienten alltid först”. Med den visionen och sjukhusets värderingar i minnet är det lätt att observera saker med förbättringspotential, till exempel observationerna nämnda i föregående stycke. Men det är ändå inte lite lätt att förstå patienten. Därför skall vi under ett pass tillsammans med personal i klinikens bassäng pröva på hur det är att vara patient. Vi kommer att pröva på träning i bassäng och de hjälpmedel vilka används där. Det skall bli mycket spännande och intressant.

Annars har veckan försvunnit alldeles för fort, gymnastikpass och bassängpass har blandats med postoperativa möten för höftplastik patienter. Nu börjar vi bli lite varma i kläderna och till nästa vecka kommer vi ta ett antal nya grepp för att försöka hitta intressanta problem att sätta tänderna i.

Vi närmar oss halvtid på kliniken

I morgon har vi halvtid på kliniken, vilket vi planerar att fira med att inventera alla de behov i en post-it workshop inom teamet.

De senaste dagarna har vi fortsatt att följa med på ronder, sett radiojodbehandling, fått lyssna till intressanta föreläsningar om vårdrelaterade infektioner och träffat sjukhusdirektören för att lyssna till hans syn på klinikernas utmaningar och hur vi kan bidra till förbättringsarbetet som KS satsar stort på just nu.

 

Kvällstid har teamet satsat på att klämma in lite mingel också, både på Svenska Läkaresällskapet och i Entreprenörskapskyrkan i Vasastan.

 

Äntligen!

ScrubsTre veckor, 15 dagar, det låter inte som särskilt lång tid men vad man hinner göra saker på den tiden. Denna vecka har varit den första i den fyra veckor långa observationsfasen. I tisdags fick vi för första gången pröva den pyjamasliknande utstyrseln som skall bäras vid patientkontakter. Tre av fyra gruppmedlemmar skruvade lite på sig men fann sig ganska snart till rätta i den nya arbetsklädseln. Markus, gruppens läkare, med åtskilliga års erfarenhet av vårdpyjamaser av olika slag kände sig ganska snart som hemma.

Under veckan som gått har vi hunnit med att observera behandlingar i bassängen, gymnastiksalen och på enskilda salar. Vi har även varit en sväng på andra avdelningar på sjukhuset. Det är många namn, mycket information och enormt många intryck att bearbeta.

I torsdags fick vi chans att presentera oss för hela kliniken under deras klinikmöte. Eftersom kliniken har verksamhet både i Solna och i Huddinge fick vi köra presentationen två gånger. Samtidigt fick vi chans att pröva den omtalade Karolinska-bussen vilken går i skytteltrafik mellan de båda sjukhusen. På bara 22 minuter transporterades vi från Solna till Huddinge, mycket smidigt. Vi fick bra respons på presentationerna och efteråt kändes det som om det var lättare att ta kontakt med personal när vi presenterat vårt uppdrag och oss själva.

Fredag igen

Fredag igen, nu går veckorna fort. De senaste dagarna har vi har t ex fördjupat oss i frågor kring flöden av patienter i sjukvården och betydelsen av ledtider, materiel som används vid metoder såsom brachybehandling och gastroskopi. Dessutom så har vi fortsatt följa med på ronder på avdelningen och följa klinikernas vardag på mottagningen och fått träffa personer från Radiumhemmets ledning. Vi har testat att lägga en termoplastisk fixationsmask för LINAC-behandlingar på Rui. Kommande vecka hoppas vi bla få kolla på klinikens 4DCT. För att få med alla på grunderna i tumörbiologi kommer vi också förbereda en mindre intern workshop där vi grottar ner oss i reglering av cellcykeln, protoonkogener och cytologibehandlingens medicinska historia.

Vi har också lunchat på den Glada Restaurangen med våra handledare på kliniken och fått svar på frågor och funderingar vi haft med oss. Förhoppningsvis kommer vi strax få till en träff med Team Arbetsterapi för att utbyta erfarenheter och få en fredagsfika!

29 möten på 5 dagar.

Vilken vecka, fem dagar och inte mindre än 29 olika möten. Vi har träffat verksamhetschefer, avdelningschefen, controllern och en hel del sjukgymnaster. Vi har fått lära oss allt om sjukgymnastikkliniken, om deras anställda och inte minst om patienterna. Det har varit långa men också extremt intressanta dagar.

Ett av väldigt många intressanta möten var det med onkologen Svetlana Lagerkrantz vars historia är väl värd att lyssna på. Hon arbetar som bröstcancerläkare vid den onkologiska kliniken i Solna och hon har själv varit just bröstcancerpatient, på sin egen avdelning. Under sin sjukdomstid bloggad hon om sina upplevelser i samarbete med cancerfonden, läs hennes historia här.

Fredagen avslutades med ett långt gruppmöte där vi diskuterade veckan som gått och strategin för de närmaste veckorna. Det var en intressant diskussion, stundtals hetsig, men resultatet blev trots allt bra.

Nästa vecka börjar vi observationsfasen, det vill säga vi skall ut på klinik och följa klinikens anställda och patienter i deras dagliga verksamhet. Under tiden skall vi samla på oss observationer vilka så småningom ligger till grund för de behov vi formulerar. Målsättningen är att vi skall presentera omkring 150 behov till urvalsprocessen, vilken äger rum om fem veckor.

Intensiv och givande klinikvecka

Första veckan på kliniken är har kommit till sitt slut. Vi har bla följt läkare och sjuksköterskor på deras ronder avdelningen och sett hur mottagning och schemaläggning av patienter fungerar. För alla utom Louise är det ovant att dra på sig sjukhusbyxor och busarong på morgonen.. I slutet av veckan diskuterade vi innovativa användningsområden för diagnos och monitorering av cancerpatienter samt olika e-hälsolösningar med forskare anknutna till sjukhuset. Vi har även hunnit med att besöka PET CT-kameran och fixturlabbet. På vägen mellan skåpen och mottagningen passerar vi också en station för rörpost! Omtumlande, intensivt och informativt är den samlade reflektionen efter första veckan.

Att uppskatta nyttan av att lösa ett behov

Idag har vi påbörjat kvantifiering av marknaden för några identifierade behov, dvs i vissa fall hur stor nytta skulle kliniken få av att vi arbetade vidare med behoven, och i vissa fall hur stor en potentiell marknad skulle vara för kommersialiseringen av en produkt eller tjänst som utvecklas av oss för att möta behovet även utanför kliniken. Vi ser redan nu att det kommer bli en lång excellista med olika faktorer och nyckeltal. Nu är vi extra glada för de kontakter vi tidigare under veckan skaffat oss genom möten med revisorer och controllers på sjukhuset.

Första veckan avklarad.

De tre första dagarna spenderades på Skärmarö Gård där vi fick chans att lära känna varandra samt gå igenom teorin för de första veckorna av programmet. Dagarna bjöd på föreläsningar, diskussioner, övningar och reflektioner, kvällarna bjöd på god mat, bastu, biljard och ett par omgångar av Maffia. Om det var genomtänkt ur ett gruppdynamiskt perspektiv att ägna kvällarna åt ett spel i vilket en stor del består av att helt utan grunder kasta anklagelser på medspelare, det återstår att se. Men roligt var det.

Torsdagen var första dagen på plats i Huddinge, som alla vet så innebär första dagen på plats en hel del byråkrati, nycklar skall fixas, passerkort skall tryckas och anställningsavtal skall skrivas och restauranger skall prövas.

Halva fredagen spenderades på Kliniskt Träningscentrum på Karolinska Sjukhuset där vi fick en utbildning i hjärt-lungräddning av en mycket engagerad och entusiasmerande utbildningsledare. Efter utbildningen kan varje fellow, bland annat, utföra hjärt-lungräddning, hantera en hjärtstartare samt hjälpa till vid luftvägsstopp på såväl vuxna som barn. Efter utbildningen var det flera fellow kandidater som tog sina nyfunna kunskaper och anmälde sig till det briljanta projektet SMS-livräddare. Gör det du också!