Vinst i Venture Cup!

Ord kan inte beskriva den glädje och tacksamhet som i torsdags kväll öste fram när vi som IVia Medical fick ta emot titeln som vinnare i årets upplaga av Venture Cup Öst och kategorin Life Science & Teknik! Kolla gärna in oss på:

http://www.venturecup.se/press/#/pressreleases/team-fraan-clinical-innovation-fellowship-prisas-foer-sin-ide-tubeway-996433

IVia Medical
IVia Medical. Foto: Venture Cup

Med en massa extra energi, 25000 kr (troligtvis för ny prototyp!) och en mängd nya kontakter betyder detta otroligt mycket! Tiden i CIF börjar gå mot sitt slut och planerna för framtiden börjar formas. Känns fantastiskt kul att kunna ta ett språng ut i Post-CIF-sfären med detta avstamp. Affärsplanen är nu också finslipad och inskickad till Sverigescreeningen som kan ta IVia Medical vidare till Sverigefinalen i Venture Cup.

Förra veckan fick vi också möjlighet att låna fikarummet på NIVA för att samla klinikens personal till ännu en presentation av resultaten från det kliniklokala arbetet. Alla exjobbare gjorde en strålande insats och presenterade både resultat och möjliga vägar för implementering inför en ordentlig skara i ett näst intill fullsatt fikarum – riktigt kul!

Christoffer och Johan
Christoffer och Johan presenterar sitt arbete inom vårdplatskoordinering på Neurokirurgens intensivvårdsavdelning.

Hälsningar,

Team Neurokirurgen

Och de nominerade är…

… IVia Medical!

Venture Cup

Den 15e maj går regionsfinalen i Venture Cup av stapeln och inom kategorin Life Science och Teknik är vi ett av två tävlande team!

Ni kan anmäla er till finalen här: http://www.venturecup.se/regionfinal/ost! Vi vill ha massa stöd på plats så skynda er att knipa de eftertraktade platser som släpps inom kort!

Heja heja, här ska övas pitch!

 

 

 

Konsten att testa det som (ännu) inte finns

Interaktion med "inget"
Carro interagerar med “inget”

Efter en spännande presentation i tisdags, med nyttig feedback från erfarna mentorer, är Team Neurokirurgen nu tillbaka på intensivt projektjobb. Vi är just nu i en fas där vi iterativt utvärderar och reviderar vår lösning. En lösning som lite härligt luddigt beskrivet handlar om att göra dagen lättare för främst sjukhuspersonal som deltar vid transporter av intensivvårdspatienter. Ett mycket intressant och utmanande skede med tanke på att alla delar i konceptet ännu inte finns i fysisk form. Då får man ta vad man haver. Häften av komponenterna är hittills endast i digitalt format, och för att skapa en relation mellan dator och verklighet så kan det se ut som på bilden ovan (slutresultatet kommer i framtiden!).

I kombination med snabba prototyper är lösningen på framfart. Den senaste tiden har inneburit ett flertal besök till kliniker – både på och utanför Karolinska Universitetssjukhuset. Allt för snabb feedback som kan resultera i snabba förbättringar innan de mer resurskrävande prototyperna behöver tas fram. Ju tidigare desto billigare som det heter i produktutvecklingssammanhang. Successivt har vi haft möjlighet att bygga en liten ”referensgrupp” i området med nyckelpersoner som kan ha stor delaktighet i produktutvecklingen vilket känns väldigt roligt!

Team Neuro

Att söka till CIF!

Just nu pågår ansökningstiden till nästa års Clinical Innovation Fellowship (CIF), och vi har fått en hel del förfrågningar från kollegor och bekanta om vad CIF egentligen innebär. Det finns mycket information på denna sida samt www.ctmh.se/fellowships.  Genom att läsa bloggposter och beskrivning av programmets upplägg kan man få en hyfsat bra bild av programmet. Jag tänkte försöka kortfattat förtydliga en del saker dock. Programmet innebär arbete i multidisciplinära team och börjar med en behovsstudie på en klinik, teamet kan ej själva välja klinik. Därefter arbetar man parallellt med två spår; att utveckla en medicin-teknisk produkt/tjänst i form av att försöka starta ett företag (kommersiellt spår) och arbete med förbättringar på kliniken (kliniklokalt spår). Majoriteten av tiden läggs på det kommersiella spåret. Under den delen ges möjlighet att förstå hur en idé kan valideras, identifikation av kundsegment och marknad, kunskap om hur en affärsplan ska skrivas etc. Teamen får också feedback från en metorsgrupp samt möjlighet att delta i flertalet seminarium och kurser. Det kliniklokala spåret innebär att handleda exjobbare i deras arbete med att arbeta med förbättringar på kliniken. Även här ges stöd från en referensgrupp och möjlighet att delta i seminarier kring förändringsprocesser i sjukvården etc. Mycket av arbetet innebär också att kontakta nyckelpersoner i såväl sjukvårds-,  universitets- och entreprenörsbranchen för att validera sitt arbete.
De åtta månader långa programmet följer tydligt de faser som bekrivs i informationsfoldern. Det dagliga och veckovisa schemat däremot styr teamet relativt självständigt. Det gäller att kunna hålla många bollar i luften och samtidigt förstå vad som är viktigast att prioritera för dagen.
Under hela programmet har teamet tillgång till en organisationspsykolog för handledning både i grupp och individuellt. En lyx att få möjlighet att utvecklas i grupparbete och individuellt med hjälp av en psykolog!
En del funderingar från de som kontaktat oss rör vad CIF kan leda till på längre sikt, särskilt många läkarkollegor undrar hur CIF passar in i en traditionell eller alternativ läkarkarriär. Här finns naturligtvis inget entydigt svar, men möjligheterna är många! Av de läkare som genomgått programmet har en del återgått till vanlig ST-tjänst, andra kombinerar kliniskt arbete med att driva med-tech bolag, en del arbetar inom konsultbranschen. De flesta är på något sätt involverade i förändringsarbete på sin arbetsplats och upplever att de haft stor nytta av programmet.
Ansökningsprocessen är relativt omfattande, men samtidigt lärorik och faktiskt ganska kul! Några av oss fellows är intervjuade i Science careers om ansökningsprocessen, läs mer här:  http://sciencecareers.sciencemag.org
Kontakta gärna någon av oss om du funderar på att söka, vi bidrar gärna med tips och erfarenheter.
Lycka Till!

 

Mota Jante i grind!

I team neurokirurgi håller vi fortfarande fast vid två av våra favoritbehov och kämpar med lösningar högt och lågt för att komma fram till vilket som ska bli vårt huvudspår att arbeta vidare med. De har helt olika karaktär, innebär helt olika utmaningar och har helt olika applikationsområden. Våra individuella intresseområden spelar helt klart en viktig roll och efter fredagens lösningsseminarium blir det en helg av reflektion för att kunna fatta ett beslut på måndag.

Jag tänkte i detta inlägg dela med mig av en annan reflektion som jag har gjort kring vårt arbete i början av detta år. Vi är just nu i en väldigt tidig fas av den tekniska utvecklingen vi kommer bedriva och vi är samtliga i teamet ganska ”gröna” vad gäller våra individuella yrkesroller. Detta gör oss lättpåverkade av vad inflytelserika personer säger till oss, och vi lägger ibland större tilltro till deras åsikter än våra egna. Självklart ska man ta till sig av kompetens som andra har, vilket vi försöker göra i alla möten vi har, men ibland glömmer vi nog hur mycket vi faktiskt redan har lärt oss inom valda områden. Hur gör man då för att hitta det självförtroende som krävs för att lita på en idé som mer meriterade personer inte tror på? Hur gör man avvägningen mellan att lyssna och lära av erfarna personer med stor kompetens och beslutet att våga gå sin egen väg, lita på sin idé och sin egen kompetens?

Vi kanske inte är riktigt där än, men senaste veckans möten, diskussioner och arbete har i alla fall fått oss att inse att vi är på rätt spår, och att vi inte ska vara alltför självkritiska – vi har bra idéer!! Med det sagt, nu ska vi förvalta dem på bästa sätt!

Embrace Failure

Julen närmar sig med stormsteg (särskilt i vissa delar av landet, läs: Ivar), och som inom de flesta verksamheter är det många deadlines innan stundande ledighet. Vi arbetar med två spår i nuläget; tillsättning av examensarbetare till de lokala projekten på kliniken, samt slutfinish av de 4 möjliga kommersialiserbara behoven som ska presenteras på måndag.

Vi har haft många sökande till de ex-jobb vi erbjuder, och alla studenter vi intervjuat har framförallt lockats av att projekten känns meningsfulla. Förhoppningsvis finns stor potential till implementering av eventuella lösningar då kliniken har ett stort intresse och engagemang i vårt arbete. Rörande våra kommersialiserbara behov är det utmanande att bedöma huruvida de verkligen har en potentiell marknad. Vi har i veckan brainstormat tekniska lösningar till behoven, och det har varit befriande att tänka lite fritt utan att begränsas till vad som är möjligt eller inte ur ett marknadsperspektiv.  Ibland upplever vi arbetsmetodiken forcerad och det kan kännas svårt att ta fram lösningar till behov som vi inte riktigt känner oss säkra på. Är detta verkligen det vi vill satsa på? Hur vet vi att vi inte väljer bort världens möjlighet, dvs väljer fel och misslyckas?

För att nyansera innebörden av misslyckande var tre ur teamet på TED Talks, Stockholm i veckan. Temat var ”Embrace Failure” och vi fick lyssna till inspirerande talare med olika perspektiv på, och erfarenheter av misslyckande. Flera beskrev hur misslyckande är en väg till framgång. Ett tillsynes banalt exempel – du studsar en boll och kastar mot en korg, du träffar inte de första 99 gångerna men sätter den 100e bollen, du har lyckats! Återkommande talades det också om hur rädda vi är att misslyckas och hur denna rädsla oftast är största hindret för att satsa på vår passion. Kanske talar vi lite om hur viktig misslyckandet är för framgång och hur ointressant det kan vara att enbart höra om människor och företags framgång?

love-mlm-failure-025

Jaha, då var det fredag igen!

För tillfället finns det för få timmar på dygnet och för få dygn under en vecka. Förra veckan avslutade vi nöjda och glada över att ha kokat ner våra behov till 10 kommersialiserbara och 10 kliniklokala, behov som vi denna vecka har diskuterat inom gruppen, mellan grupperna och med externa personer. Nya frågor har väckts och beslut har ifrågasatts. Hur vad det nu vi tänkte här? Jaså, tänkte du så? Borde vi tänka om? Eller inte? Massa frågor och inte så mycket tid att hinna stanna upp, reflektera och tänka ett varv till – gasen i botten, genom kaklet och ut på andra sidan!

Denna vecka och nästa är en flängig tid. Vi kastas fram och tillbaka mellan kliniklokala och kommersialiserbara behov då möten med industrirepresentanter och personal på kliniken varvas om vartannat. Det gäller att byta fokus snabbt, utan att för den sakens skull tappa det. Men trots ett tajt schema finns det plats sociala aktiviteter och trevligt umgänge! I tisdags samlades därför både nya och gamla fellows för att umgås, spela lite rullstolsbasket, ha en trevlig afterwork och se Sverige förlora VM-drömmen på storbild!

IMG_7663
Det vinnande laget!

Timmarna innan helgen spenderas åt att förbereda det slutgiltiga valet av kliniklokala behov som ska ske i början av nästa vecka. Men innan dess blir det lite helgledighet för att ladda batterierna, vara ute i dagsljus och försöka sortera några av alla tankar som snurrar i huvudet!

Trevlig helg önskar team Neurokirurgi!

Konsten att välja rätt.

I måndags fick vi träffa Psykologen Oskar. Han tog med oss på en spännande tvåtimmarsresa i gruppdynamikens värld. En flygtur över beslutsfattande, konkretisering och vad det faktiskt är som gör att man blir bra på saker och ting. Vi fick många bra tips på hur man kan utvecklas som projektgrupp och att det ibland kan vara bra att ta en paus, zooma ut lite grann och skaffa sig det obestridligt fördelaktiga helikopterperspektivet. Ett väldigt bra sätt för att få se en helhet och få möjlighet att fundera på hur saker och ting hänger ihop.

I skrivandets stund inser jag att det är precis exakt vad vi har gjort på kliniken – ”flugit helikopter”. Fått möjlighet att se in i ett helt nytt spännande sammanhang utan att göra för mycket avtryck. Sitta på sin lagom isolerade position för att se helheter, dra slutsatser och finna samband. Egentligen den perfekta stolen för någon som letar efter det perfekta behovet. Det där riktiga guldkornet – behovet som är underliggande för alla klinikens (gärna världens) problem och spindeln i det trassliga nätet. Men det ska sägas, trots både helikopterperspektiv, färgglada hattar och frenetisk artikelläsning på PubMed var veckans behovsurval inte helt enkelt. Och det ska det nog inte vara heller. Det hade förmodligen krävts en hel CIF-bataljon till förstudierna för att kunna göra valen enkla.

Behovsdatabasen
Behovsdatabasen – Jakten på det perfekta behovet.

Istället har vi förlitat oss på spännande urvalsworkshops med post-it-lappar, ovärderlig tvärdisciplinär kunskap och en glödande ambition. Metodisk kartläggning. Försökt fylla i luckorna. Försökt uppskatta framtidens marknad om 10 år. Känna på konceptet ”Att lära för framtiden genom att se på historien”. Tänkt nytt. Kanske till och med formulerat om, delat upp och slagit ihop.

Så nu har vi dom – 20 spännande projektområden som helt säkert alla är något mäktigt att bita i. På onsdag åker Topp 5 av de kommersialiserbara upp på vita duken för vårt första mentorsmöte. Därefter är det inte långt till både kliniklokala och kommersialiserbart projekt ska spikas.

Christian, Team Neurokirurgi

Observera mera

Veckorna på neurokirurgen går snabbt. Vi roterar mellan olika delar av verksamheten för att observera så många delar som möjligt; vårdavdelningar, operation, intensivvård, mottagning och jourarbete. Det är svårt att observera! Som läkare är jag van att vara delaktig i patientarbetet. Jag kommer ständigt på mig själv med att fråga medicinska frågor och försöker tänka ur ett diagnostiskt tankesätt snarare än neutralt observationssätt.

Trots detta ökar listan med observationer, men det är svårt att omvandla dessa till behov. Är min observation en engångsföreteelse eller ett generellt behov?  Behov som bygger på vad någon sagt, kanske snarare är en personlig åsikt än ett behov? Tack och lov träffas teamet regelbundet för att diskutera och vända ut och in på tankar och synpunkter innan vi gräver djupare i enskilda behov.

Vi träffar inte enbart undersköterskor, sköterskor och läkare, vi har också möten med såväl ekonomi controller, HR-personal som sjukhusdirektören. Att få en djupare inblick i hur sjukvårdssytemet fungerar är skrämmande och frustrerande. Vi har börjat förstå en liten del av det komplexa  ekonomiska system som ligger till grund för många beslut och prioriteringar inom vården.  Beställaren (Hälso- och Sjukvårdsnämnden) beställer vård av sjukhuset för under nästkommande år. Exempelvis kan klinik X få en beställning på y antal operationer under år 2013.  Om klinik X utför exakt det antal operationer som är beställt tilldelas de maximal ersättning. Görs färre eller fler operationer än vad som beställts kan den det bli negativs siffror i budgeten. Hur kan man beställa sjukvård på förhand? Vilka incitament finns det då för en klinik som redan är tungt ekonomiskt drabbad att effektivisera sin verksamhet? Hur fungerar DRG-systemet egentligen? Ingen tycks kunna förklara detta för oss.  Det är ett snårigt och i mina ögon ologiskt system, och säkerligen har jag inte ens förstått en bråkdel. En konsekvens av besparingar inom vården är nedskärningar av vårdplatser. Vi ser dagligen hur sjukvårdspersonalen kämpar för att finna vårdplatser till alla patienter. Det känns nästan som systemet är belastat till bristningsgränsen, tankarna snurrar, hur kan man förändra detta? Jag inser snart att det kan vara svårt att ändra hela det politiska system kring vilket vården baseras på. Smalna in behovet och validera!

Nu är vi inne i sista observationsveckan innan vi går in i urvalsveckan, dags att fylla anteckningsblocket!

bild

En bild som beskriver vårdplatsbristen…

 

Rutin utan rutiner

Nu när ytterligare en vecka har passerat på klinikintensiven man kan väl säga att vi börjar känna oss lite varma i kläderna. För min del känner jag mig inte lika vilsen när jag ska hitta runt på kliniken, eller hur jag ska arbeta för att fånga upp intressanta observationer.

Den första veckan tillbringade jag på den relativt lugna vårdavdelningen R14 och jag måste erkänna att det inte var helt självklart vilken taktik vi skulle följa för att observera på bästa sätt. Om vi nu skulle “kedja fast oss” vid en och samma sköterska hela dagen eller helt enkelt följa första bästa sköterska som såg upptagen ut med en intressant arbetsuppgift. Till slut tror jag att alla hittade varsin metod vilket har resulterat i väldigt många intressanta observationer och behovsformuleringar.

Denna vecka roterade alla i teamet för att byta platser och till min lycka hamnade jag på operationsavdelningen vilket var något jag verkligen sett fram emot. Inför denna vecka hade jag lite mer kunskap och erfarenhet kring hur jag skulle förhålla mig till den armé av sköterskor som fanns att observera och följa. Men om jag nu trodde mig ha en viss rutin att tillämpa från veckan på R14 fick jag snabbt tänka om, eftersom miljön, patienterna och arbetsuppgifterna skiljer sig så otroligt mycket åt.  Så återigen stod jag där, likt ett frågetecken, som inte riktigt visste vart, när eller hur jag skulle påbörja mina observationer.

Men det är kanske just denna brist på rutiner som gör detta så otroligt roligt och intressant, för ingen dag är lik den andra, och redan nästa vecka kommer vi återigen att befinna oss på nya avdelningar med nya utmaningar. Men en sak är dock säker, jag måste definitivt köpa ett nytt observationsblock!

20131024_131816

 

 

 

 

 

 

Jano Dib – Team Neurokirurgi